världen genom blå ögon .

Vädret, det skiftar sida värre än en schizofren. Varje morgon är den samma, grå, trist och dyngsur. Samtidigt som varje kväll är lika blå och vacker med hopp på sommaren.
Men jag har ingen anledning att klaga då jag ändå inte vistas utomhus för tillfället. Istället sitter jag bänkad bakom rullbandet i söndrums ICA butik, alltid redo att skicka av ett leende mot någon trevlig tant med tygpåsar i väskan och 50-öringar i tusental.
Nej, skämt och sido, men det känns lite tungt för tillfället. Varje dag ser jag hur Nina njuter av ledigheten samtidigt som jag beger mig av mot rullbandet och längtan till nästa lönebesked.

På tal om Nina så är hon en trevlig prick den där tösen, vi tittade igenom gamla bilder idag, från högstadietiden. Det är ganska otroligt egentligen, vad en skridskoskola och lite John Fogerty kan göra för ett par blonda småglin. I 7 år har jag känt henne nu, det känns som en evighet men ändå har det bara rusat förbi. För min del får den gärna fortsätta att rusa, så länge vi fortsätter att skratta och steka hotdogs.
Jag kan verkligen se oss på ett fik om 10 år, med blaskigt kaffe och minnen som sprutar ur öronen.

Vecka 30 kommer boråsarna, det lär bli trevligt.

Tomas Andersson Wij - Sanningen om dig

Så nu sitter jag här med en kind som mer påminner om en tennisboll. Igår påbörjades min långa behandling som i slutändan ska resultera i att jag kan göra något så simpelt som att bita av ett äpple.
Igår avlägsnades alltså en visdomstand som satt placerad precis där käkleden sedan kommer att brytas av. Så att äta är förtillfället inte det lättaste, inte att sova heller för den delen.

Tack och lov var jag och Nina en vända inom skivlagret i veckan där jag inhandlade lite smått och gott i form av Lasse Lindh's Jag tyckte jag var glad och smått briljanta Säkert! Två plattor som hjälper mig igenom en helg av smärta och tristess.

Lasses röst smeker mina öron på samma sätt som mamma brukade smeka mitt hår när jag var liten och som hon fortfarande gör ibland.
Plattan är genomsyrad av kärlek och då främst olycklig sådan i t ex. En högerkrok och riktigt blod eller Göra slut-sång. Men samtidigt som den är fylld av misär är den fylld av lika mycket hopp på världen och livet vi lever just nu, Ingen vind kan blåsa omkull oss nu är ett löfte om att vi alla klarar oss om vi bara vill. Och fullständigt klockrena Ditt hjärta måste gå sönder är ett hopkok av allt ihop, en sådan där perfekt balans mellan styrka och svaghet, viljan att överleva och samtigt bara ge upp. Med andra ord, en fullständigt fantastisk platta.

Även Säkert! har lyckats, och det med bravur. Personligen anser jag att hennes engelska texter smäller högre än de svenska. Men känslorna som bubblade upp inom mig när jag lyssnade igenom Allt som är ditt, sådana känslor är svåra att väcka, t om med musik.

Jag kan med glädje konstatera att jag återigen fyllt på min skivsamling med två mästerverk och jag råder er, kära läsare, att snarast lyssna igenom dessa svenska musikaliska under.

Snart två veckor har gått och jag har upplevt det mesta som man kan pressa in under 14 dagar. Du som känner på dig att jag tänker ge er en uppdatering; grattis! du har inte vunnit någon särskilld berömmelse, men den stora äran att läsa igenom denna nedanstående uppdatering. Smaklig..ehm.. läsning(?)

Bagagutrymmet var fullproppat och humöret var så mycket på topp det bara kunde vara. Tre brudar och en chaffis, på väg mot Sturup och sist men inte minst; Sunny Beach, Bulgarien.
Där började resan, i en bil på E6 men den skulle komma att bli 100 gånger roligare för varje dag som gick.
Efter en lång färd med både flyg och en långsam buss kom vi äntligen fram, 2 timmar senare än beräknat men tro inte att det gick någon nöd på oss. Väskorna slängde vi in i det minimala hotellrummet och oss själva slängde vi ut i krogsvängen. En sväng där vi sedan spenderade större delen av resan.

Men jag ägnade mig även åt lite mer givande saker, som att utmana min höjdskräck och till stor del t om besegra den, i en fallskärm 100 meter över havet. Rickard styrde det enorma tygstycket medan jag mest dinglade i min sele och blev fullständigt lyrisk över utsikten. Känslan av att hänga fritt i luften samtidigt som man ser mil in över land, när man sedan vände huvudet mot horisonten var den inte längre där, det var bara stort och blått och helt fantastiskt. Nu drömmer jag om ett riktigt fallskärmshopp.

Väl hemma på svensk mark spenderades ett dygn åt sömn och återställning, efter det lite arbete och sedan vankades det midsommar.

I torsdags kväll plockade jag och Nina på oss så mycket packning vi kunde bära och satte oss på bussen till lägenheten i Bäckagård, vårt hem de närmaste 4 dagarna. Snart anlände även Froyd och kvällen spenderades sedan med våra kära boråsare i Tylösand. I det ständigt fallande regnet var det ganska mörkt, men med tak över huvudet och Bengan på jakt efter gasolvärmare kan inget bli fel.

Fredag, midsommarafton, trafikolyckornas afton, alkoholens afton, fjortisfyllans moder.. kärt barn har många namn, men gudarna ska veta att årets var både lyckad och trevlig.
Vid fyra tiden begav vi oss till furet för lite traditionsenligt midsommarfirande. Tyvär uteblev dans runt stången då vädret blåste oss på den riktiga sommarvärmen. Men vid fem log nästan solen mot oss och vi kunde trotts allt avnjuta maten utomhus.
Efter lite mat och sång börjde jag och Nina vår vandring tillbaka till badhusgatan där festligheterna skulle få sin början. På vägen träffade vi ett gäng från Trollhättan som vi sedan delade 40 minuter och en kanna San Fransisco med. När vi kändes oss lagom midsommarglada styrde vi kosan mot Tylösand där det vankades lite bad, lite skratt och en yngre verision av Naken-Janne. Efter att ha fått nog av de iskalla västkustvindarna pressade vi in oss i en taxi och hamnade sedan på efterfest i min och Ninas lilla lya, någon sömn blev det inte den natten.

Gårdagen spenderades i sin tur tillsammans med Nina och Chall. Det började med en långpromenad till Tylösand där vi sedan satt och njöt av solnedgången. Sakta men säkert gjorde magen sig påmind och vi bänkade oss på Punch där det blev pizza och xider till tre trötta blondiner. Efter en och en halv timme begav vi oss mot staden där vi drog med oss Kodden ut på stan. Vi satte oss på Bengtssons där det blev några rundor och en hel del sång och dans. Efter en helt fantastisk kväll på en av stadens mest underskattade pubar hamnade vi åter igen i lägenheten på Bäckagård, det blev inte mycket sömn den natten heller.

Så nu sitter jag här med kramp i fingrarna och grämer mig över att jag inte uppdaterat tidigare, till er som faktiskt orkat ta er enda ner hit; Grattis! det kallas uthållighet. Till er som gav upp efter två rader; ni kommer ju inte läsa det här ändå men jag tänker inte ta tillfället i akt att skriva några dumheter, tro det eller ej men jag är bättre än så. Hur som helst, jag lovar att nästa inlägg inte blir lika långt och utdraget.
Nu tänker jag göra något åt denna trötthet som vid det här laget nått ut i varenda millimeter av min späda kropp. Så det återstår väl bara att säga, Godnatt och Glad Midsommar!

En vecka, det är så lång tid som förflutit sedan jag sedan upplyste er om mitt fantastiska liv, och jag ber om ursäkt för det. Men det har i ärlighetens namn inte hänt något som är värt att skriva ner.
Jag återkommer nu istället för att uppdatera er om framtiden.

Imorgon klockan 16.10 sitter jag nämligen på ett plan till Bulgarien, festsugen som få. Jag håller i detta nu frenetiskt på att packa min enorma väska med allt som kan tänkas behövas.

När jag sedan kommer hem, sliten och med minnen och förhoppningsvis en solbränna i bagaget, väntar någon dags sömn, lite jobb och sedan.. midsommar! För första gången på 4 år så är jag ledig hela midsommarhelgen och jag tänker njuta av det till 100 %.

Njut nu av solen den närmaste veckan, det kommer i alla fall jag att göra, så ses vi igen den 19:e.

På Oskars begäran tänkte jag upplysa er, kära läsare, om hur min lördagskväll såg ut.

Det hela började hos Nina med landskamp och huliganism. Vid halv elva dök 3 härliga boråsare upp utanför dörren och det blev lite spel, lite karaoke och förfriskningar.
Efter en stunds förfestande begav vi oss till Norrekattspark där det hade byggts upp en dansbana jubiléet till ära. På denna dansbana rockade vi loss till lite Elvis och vi drog sedan vidare mot stan med en trumpinne i bagaget. En trumpinne som skulle bidra till många skratt under kvällen.
Vi hamnade sedan på Bengtssons och upstairs där vi sjöng på Kalles smått speciella sång om en viss man vid namn Adam.
Jag tänker inte rabbla upp allt som hände under kvällen även om jag kan garantera att det vore mycket givande läsning. Men vi vaknade slutligen upp på söndagsmorgonen, mycket nöjda med kvällen.

Det var kort sagt en kanonstart på sommaren och jag har svårt att något kan toppa den senaste helgen. Men man vet ju aldrig, om en vecka åker jag till Bulgarien och därefter väntar en efterängtad midsommar.

Jag blir så fuller när sommarn' är här
på morgonen är man fylld av bakisångest och misär
Råkade kräkas när jag hånglade med Lisa
nu lär det aldrig bli vi
Och jag har råkat visa snoppen för alla båtar som åkt förbi
Men det skiter jag i
för nu jävlar så är det sommar

Det här är verkligen inte vad som brukar kallas för en sofistikerad text, inte är den särskillt vacker heller. Men den sista meningen är så rakt på sak, så otroligt ärlig. För det är ju faktiskt sådär det känns varenda sommar, vi kan klanta och skämma ut oss för hela världen, det spelar ingen roll så länge solen skiner.
Så stäng in din sofistikerade sida i garderoben och gör allt det där du ville göra i vintras, men inte vågade. För sommaren dömer inte, hon tar dig för den du är och ler mot ditt solblekta hår, och hon är verkligen här nu.
Det är sommar kära vänner! Den enda av våra älskade årstider som verkligen älskar oss tillbaka.

The boppers - Kissing in the moonlight
En sådan där alldeles fantastisk låt som gör mig lycklig på något sätt, men samtidigt så rädd, så orolig. För den får mig att känna mig mer än lycklig, nämligen så där löjligt nöjd som man bara är ibland och bara under korta perioder.

Jag känner mig själv och jag vet vad jag vill, jag vill se världen och träffa så många intressanta människor som möjligt på vägen. Jag vill finna mig själv om och om och om igen. Jag vill uppleva allt mellan himmel och jord och jag vill minnas det när jag är gammal.
Men jag känner även en annan sida av mig själv, den rädda sidan. Den Elin som inte vet om hon vågar sätta allt det hon åstadkommit på spel, för en upplevelse som kanske inte blir vad hon hoppats på.

Och det är det som skrämmer mig i den där låten, för den inger den där känslan. Känslan av trygghet, värme och lycka i en sådan där härlig mix. Men också känslan av att vara nöjd, att inte vilja lämna tryggheten, eller våga.
Med ens uppfylls jag av oro över att jag kanske aldrig får uppleva allt det där jag drömmer om, kanske blir jag riktigt nöjd en kväll i augusti och anser att det får räcka, att allt är perfekt som det är. Utan att veta vad jag kunde fått uppleva ett par meter längre fram på den där vägen som kallas livet..

Så var också onsdagen över, efter lite film, en föreläsning och ett prov. under fyra mödosamma dagar ska jag fortsätta att tvinga mig upp innan man ens kan skymta solen, efter det föjer underbara varma sommarlovsdagar i världens bästa sommarstad.

På tal om lov, jag kom nyligen från forex där jag växlade lite pengar inför resan, allt för att inte shoppa upp dem i förväg.
Det var längesen jag längtade så enormt till något men Bulgarien kommer bli bland det bästa som händer den här sommaren, kanske det här året. Det blir en hel del sol, troligen lika mycket fest, grymt många skratt men framför allt min efterlängtade flykt från vardagen. Den här grå och förtillfället ganska blöta vardagen som tagit upp allt för stor del av mitt, så mycket att jag verkligen inte orkar med den mer. Att den sedan förgylls med slutbetyg gör den inte lättare att uthärda.

Men nu ska jag återgå till mitt arbete i Idrottsledarskap och coaching, det sista jag har kvar det här läsåret och sen.. sen är jag fri.

Kalle Baah - I wanna be the one

Lördagskvällen spenderades på min och Rasmus begäran tillsammans med min alltid lika älskvärda familj.

Först blev det mat på Pio och för ovanlighetens skull åt jag en plankstek. Vid nio tiden satte vi oss sedan i biosalongen för att avnjuta Pirates of the Caribbean - At worlds end. Det var mycket jag blev under den filmen men aldrig besviken. Pirates är i min mening några av världens snyggaste filmer och musiken går verkligen inte av för hackor.

Tyvärr innehåller ju alla biobesök någon eller några som inte har den blekaste aning om hur man uppför sig bland folk. Igår utgjordes dessa av ett antal 14 åringar som pratade och sprang runt genom hela filmen. Oturligt nog var jag fast inne på min rad, annars hade det hände mindre trevliga saker i salongen. Men i det stora hela var det en mycket trevlig kväll.

Hans Zimmer - Hoist the colours

Jag har precis utnyttjat min konstnärliga ådra till att rita något jag aldrig gjort förut, nämligen vad som efter några finjusteringar ska bli min första tatuering.

Jag har sagt det förut,
jag vill inte äga dig.
Men jag måste få ett svar.
Det är så svårt, så svårt att lära sig.
Att man inte får, det man vill ha.

Det är bättre, att leka med elden.
Och bränna sin hand.
Att älska och förlora,
Än att inte ha älskat alls
Inte ha älskat alls.

Man kallar det kärlek, inte vet jag vad det är.
Kanske bara en trend, som drar förbi.
Imorrn, är det en ny dag igen.
Jag stiger upp och är alldeles för fri.

Det är bättre, att leka med elden.
Och bränna sin hand.
Att älska och förlora,
Än att inte ha älskat alls
Inte ha älskat alls.

De människor som säger att Per Gessle är en usel textföfattare har fastnat i hitt-träsket, de människorna är det på allvar riktigt synd om. Förutom ovanstående fullständigt underbara Leka med elden har ju Gyllene Tider även frälst oss med tidernas underbaraste sommarmusik som det nu är dags att åter spela, om och om och om igen.